Det känns så underligt att tänka att det idag är exakt tre år sedan en av de finaste och snällaste personerna på jorden gick bort. Jag kommer aldrig att glömma dagen, stället, tiden jag fick veta det på och jag kan fortfarande komma på mig själv att fundera om det faktiskt har hänt.
Tyvärr har det hänt och vi är fortfarande många som saknar J något otroligt. Såna som han finns det inte många av, men jag hoppas att han nu är någonstans och vakar över oss, fast han hellre skulle få vara här med oss ännu.