Vem är Emma?

Publicerad 29.07.2011 kl. 23:49
Efter en hel del missförstånd, dumma saker många personer gjort och saker som bara blivit fel den senaste veckan fick jag en härva utredd idag. En stor sten föll från mitt hjärta, för jag var verkligen rädd en tid. I och med ett samtal idag började jag fundera varför jag gör som jag gör i vissa situationer och varför jag inte tror på mig själv.

I högstadiet var jag mobbad. Inget stort. Jag fick ofta höra att mina kläder var fel. Jag borde klippa håret på ett visst sätt. Inte använda dom skorna. Köpa nya byxor. Inte sitta där. Inte komma med. Höra om roliga veckoslut på måndagen i skolan. Bli ignorerad. Skrattad åt. Inget som syntes utåt. Men kändes desto mer.

Jag var van vid att inte få vara med och var van vid att vara "ingen". Första året i gymnasiet fortsatte jag vara ingen och orkade inte söka nya kompisar för eftersom det i Åbo finns bara ett högstadium och ett gymnasium fortsatte människorna att vara med sina gamla kompisar. Jag hade nog några kompisar, men ingen jag skulle ha varit med på fritiden och jag visste inte ens vad man "borde" göra med sina kompisar på fritiden. Jag hälsade på dem i skolan och pratade några ord. Jag kände mig som den fula ankungen. Alltid fel. Visste inte hur jag skulle vara.

Mitt andra år i gymnasiet ändrade många saker. Jag åkte som utbyteselev och fick under de tre månaderna jag var utomlands börja från tomt bord. Ingen visste vem jag var och ingen hade några förutfattade åsikter om mig. Jag var social och fick massor kompisar, men gjorde nästan aldrig något med dem utanför skolan, för jag visste inte vad man "skulle" göra. Vid julen kom jag hem och gick några månader i mitt eget gymnasium. Det gick okej. Hade inte direkt så många kompisar, men jag visste att jag snart skulle få komma bort.

Efter sportlovet åkte jag nämligen till en skola som låg 350 kilometer från mitt hem. Jag gick i en skola specialiserad på orientering så vi hade träningar fem eller sex gånger i veckan. Där fick jag också starta från noll igen, för jag kände ingen från förut trots att orienterarkretsarna i Finland inte är alltför stora. Jag trivdes utomordentligt bra och har ibland funderat varför jag inte gick resten av gymnasiet där. Men det är lätt att vara efterklok.

Efter mitt "utbytesår" flyttade jag en klass neråt och gick kurserna med elever som var ett år yngre än jag. Jag fick kompisar och var inte längre ensam i skolan. Jag blev social och vågade göra saker. Jag blev vald till Åbos lucia (en sak jag aldrig kunnat drömma om) och sjöng solo inför en fullsatt Åbo domkyrka. (Vi behöver ju inte prata om hur det lät ;) ) Men jag fick självförtroende, som jag inte haft på många, många år.

Ändå har jag haft svårt att känna mig som något annat än en ful ankunge. Någon som inte egentligen borde vara med. Någon som borde sitta hemma. Någon som inte passar in. Det har inte spelat någon roll att människor sagt att jag är söt eller vacker, för det kan jag liksom inte vara. Jag var du med tanken att jag aldrig skulle få någon pojkvän. Leva ensam resten av mitt liv. Fortsätta vara en ful ankunge.

Därför känns det så underligt då jag nu på riktigt börjar få tillbaka mitt självförtroende och släpper människor nära mig och öppnar mig för andra, att märka att det finns pojkar som vänder sig om och tittar på mig. Att pojkar kan vissla efter mig. Att en pojke kan säga att jag är vacker. Det går inte helt in i mitt huvud, för det har aldrig varit jag! Jag har aldrig varit någon som pojkar vänder sig om för att titta på. Mig har pojkar inte sett på. Och ingen har väl någonsin kallat mig vacker.

Allt det här börjar sakta sjunka in. Jag kan ibland se på en bild av mig själv och tycka att jag är ganska söt. Social har jag alltid varit, så allt det som plågat mig under åren har jag gömt djupt inne i mig och låtit en annan Emma synas. Jag har lurat min familj många gånger, för jag har inte visat att jag ibland mått dåligt. Hemma har jag å andra sidan mått väldigt bra för där har jag aldrig blivit påmind om allt det andra. Och jag har ungefär världens ljuvligaste familj.

Så egentligen har jag ju haft det ganska bra hela tiden. Det är bara dom där rösterna i mitt huvud som ibland har kommit fram och påmint mig om att jag inte duger, om att jag är fel. Men idag fick jag höra av en kille som blivit väldigt viktig för mig (som kompis) att det finns många killar som tycker att jag är sjukt snygg. Han sa att jag är vacker så många gånger att jag nästan börjar tycka det själv. Och nu har jag bestämt mig för att komma ut ur mitt skal. Och samtidigt sluta fundera så mycket på vad andra tycker om mig.

Om det är så att någon inte gillar mig, så behöver den väl inte nödvändigtvis göra det! Man kan inte vara alla till lags och göra alla nöjda. Men om man själv är nöjd och glad så räcker det långt!

När jag nu flyttar till Helsingfors tänker jag:
Vara glad och social!
Jag tänker känna mig snygg och stark!
Jag tänker inte låta det som en gång hänt förstöra min framtid mer!
Och jag tänker framförallt ha sjukt roligt!
Kommentarer (7)
Spamfilter
Skriv siffran 9 med bokstäver:
Ja blir så glad av att läsa vad du skrivit, även om en del av det är jättehemskt. Du e den starkaste människan som ja nånsin fått känna! Dessutom har du en skitsnygg rumpa! ;)
P30.07.11 kl. 01:40
Fniss... Tack. Du är ljuvlig!
30.07.11 23:48
Jag har alltid avundats dig för ditt underbara leende, ditt söta ansikte , ditt härliga hår och dina FANTASTISKA FREAKING KLÄDER! Jag har önskat att jag vore lite mer som du, alltid glad ochrolig, att jag också skulle ha nåt som alla dina hobbyer att hålla på med, att jag ens lite sku ha all din inspiration. Att läsa det här känns helt otroligt för mig, jag har alltid tyckt att du verkar vara dendär människan som alla älskar och är vän med. Jag tycker om dig! Sååå mycket fast vi sällan ses, jag älskar dig min Memma
x3m.fi/kairi30.07.11 kl. 08:37
Jag älskar dig min Snadrus <3 Du är otroligt fin!
30.07.11 23:49
Du fick mig o fundera! Ja beundrar hur medveten du är om dig själv :)
d uppochner bakochfram31.07.11 kl. 13:07
Ibland lite för medveten kanske ;)
31.07.11 23:24
rösterna i huvet är oftast de värsta, men kiva att läsa att du har bestämt dej för att komma ut ur ditt skal och sluta tänka på onödigheter som du inte mår bra av! Lätt att du kommer att ha sjukt roligt! Kör hårt!
livetmedlisa.ratata.fi31.07.11 kl. 20:04
Tack :) Det ska jag!
31.07.11 23:24
hurra för emma! Ska jag berätta om mina första intryck av dig: en mysig tjej som det bara sprudlar av glädje i. du far inte fram sådär ytligt o galet socilat, utan du är sådär skönt och äkta social. du vill väl o du vill mycket. du har bra tankar och stora potential. du kan o har mer bra idéer än du låter dig själv tro. jag är glad att ha lärt känna dig o tänker fortsätta göra det! jepp, jag har hört de där rösterna i huvudet också - de är jobbiga ibland. men du är fin just som du e - o du komme rha hur skoj som helst i livet! kram på dej! fint o modigt att skriva så öppet om detta - att du gör det säger mycket om hur stark människa du är!
skrutte.ratata.fi31.07.11 kl. 23:10
Tack snälla du för dom ljuvliga orden! DU är sjukt fin! Och jag tyckte att nu har dom här tankarna funnits så länge i mitt huvud att dom måste få komma ut. Det känns lättare och skönare nu. :)
31.07.11 23:27
Oj finaste, vackraste Emma! Jag kommer ihåg när jag kom till ÅSF, och inte hade aning om vad jag gjorde - så fanns du där med ditt sprudlande leende och varma attityd och kom och hängde med mig och fick mig känna mig välkommen. :) Du är underbart skapad, Guds älskade dotter och Åbo kommer sakna en underbar människa.
Ingela05.08.11 kl. 10:16
Du är ljuvlig min Plingela! <3 KRAM!
05.08.11 23:40
Hurja fint inlägg. Blir så ledsen av att höra att du haft det svårt och att det finns så många revehål där ute som gör sitt bästa för att göra livet surt för andra. Men du gick som segrare ur striden och kan göra vad som helst idag och i framtiden. You go girl!
Hannah25.11.14 kl. 12:32
<3
06.01.15 21:07

 

 
24 år gammal drömmare hemma från Åbo som nu bor i Helsingfors. Studerar fysioterapi på Arcada, orienterar då jag inte är för skadad, är scout i en flickkår och en pojkkår för att få en bra jämvikt, sjunger och pratar för mig själv hela tiden och är med på allt, hela tiden. Jag är Emma helt enkelt.


Vill du fråga något? memmasblogg(at)gmail.com


Emma på Instagram:

Följ mig på Bloglovin

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar